ungfamilj.blogg.se

Mathias åkte till jobbet tidigt idag, redan tjugo i åtta var han härifrån. Det betyder att han är borta 12 timmar idag. Så är det ibland. Men min duktiga man skulle lägga semesterschemat för butiken och då fick han komma in lite tidigare. Men det är ganska gött ändå, då får han timmar att ta ut nån annan dag! :)

Jag och Wilmer åt frukost och borstade tänderna och tog på oss. Sedan gick vi till Netto som öppnade här idag. Wille gick hela vägen själv och då tar det ju lite tid. Men han älskar verkligen att få utforska och spatsera ensam. Förr höll han sig nära mig hela tiden men nu räds han inte att springa ifrån mig! Väl inne i butiken gick han emd på att sitta i vagnen, men det gjorde han nog bara för att det var så mycket folk överallt. Och Guuud vilka öppningspriser! Jag handlade inte mycket fr jag hade inte så mycket pengar på kortet, men jag köpte en t.ex. en ätmogen ananas för 8:-. Allting var superfräscht och allting var nytt. Så kul att de satsar lite på Åby, så slipper man gå bort till centrum om man glömt mjölken.
Sedan skulle vi gå hem, det tog nog minst en halvtimme (tar två min om han åker vagnen). Men han tyckte ju om det. Vi gick in och lämnade varorna och vagnen och gick sedan ut lite på gården och lekte. Han älskar verkligen att vara ute! När vi kom in åt vi lunch, gröt blev det idag, det ääälskar Wilmer. Han tyckte det gick för långsamt med skeden så han tog fulla nävar med gröt och tryckte in i munnen. Han åt mer än mig. :)
Sedan var klockan ett och Wilmer somnade i soffan. Jag bar in honom i vår säng och så somnade jag brevid honom i två timmar. Wilmer sov 2½. Sedan fick pruttungen lite rå falukorv, som han ÄLSKAR. Och lekte lite på balkongen. Nu kom precis Wilmers farfar och hämtade honom så att jag ska få vara lite ensam. Pusta ut liksom.
Så ska jag och Mathias åka upp dit sedan och käka pizza där när han slutat och så åker vi hem allihopa igen och sover.
Imorgon ska jag och Mathias upp tidigt för klockan halv åtta ska vi vara iväg. Vi ska åka till Östra Atenatalavdelning eller vad det heter. Jag ka göra ultraljud, för sjätte gången denna graviditeten. Dnena gången är det tillväxtultraljud eftersom magen inte växt något sen 22 mars. Men baby rör ju sig som en fisk där inne så jag är inte orolig. Jag fick göra det med Wilmer med och då var allt bra. Men det ska bli skoj att se hur mycket den väger nu! :) sen tänkte jag fråga om hon kan se om livmodertappen är påverkad, då kanske man kan få ett hum om nått är på G eller inte :D Wilmrs farmor kommer hit kvart över sju på morgonen och ska ge Wilmer frukost och så när vi är borta. Tur att vi har henne, hon ställer då alltid upp! Även på obekväma tider ;)

Tänkte egentligen baka kärleksmums men jag är inte sugen på att göra det nu iallafall. Ska sätta på en tvätt och sedan kanske jag ska slå på stort och måla tånaglarna, så är man redigt sexig inför förlossningen!!


Kommer kännas gött....

Dagen började med en frukost och sedan tog jag och Tyson en morgonpromenad själva. Han skuttade glatt omkring, intet ont anandes. Jag gick och snyftade och försökte tänka positivt. Och det gick rätt bra, även om det var sorgligt. Jag tänkte tankar som att min pappa (som för övrigt är bosatt på en vacker söderhavsö i min fantasi) väntar på Tyson och de ska leva tillsammans tills vi dör. Tyson ska få springa på stranden och pappa ska kasta boll och bada med honom. En annan tanke var "när en dörr stängs öppnas en annan" och det stämmer väl? När pappa blev riktigt sjuk skaffade vi oss Tyson och han hjälpte mig gå igenom en massa svårigheter då. Pappas död. Och nu, nu kommer det ju faktiskt snart en bebis.
Vid halv elva var vi hos barnmorskan och vi pratade ganska länge faktiskt. Om förlossning och om graviditeten so far. Magen hade inte växt någonting så vi bokade in ett extrabesök nästa vecka för att se att det inte stannat av. Men så var det med Wilmer med och det var ingen fara. Bebisen rör ju på sig jättemycket nuförtiden :) Den hade förresten redan fixerat sig! Wilmer gjorde ju det i vecka 33-34 typ, men andra barnet brukar inte fixera sig alls förrän förlossningen. Men hon sa att han (?) kanske inte är fixerad om några timmar, att det kan ändras. Hjärtljuden låg mellan 150-155.
Efter detta åkte vi hem och hämtade ut Tyson och gick och kastade freesby ett tag. Det älskade han! Han hade ju minst sagt mycket spring i benen.. Sedan avslutade vi med en liten promenad innan vi satte oss i bilen och åkte upp och lämnade Wilmer hos sin farfar och farbror. Vidare mot Göteborgs djurklinik (som för övrigt är fruuuuktansvärt bra!!!!) Vi blev mottagna av en sköterska som tog oss in i ett rum och så fort jag kom in i rummet bröt jag ihop. Vi satt en stund och pratade och vi berättade varför vi ville göra detta och hon tyckte att vi tog ett genomtänkt, smart och bra beslut. Han mår ju inte bra, han morrade åt henne flera gånger i början. Sedan gav hon honom ett lugnande medel så att han skulle bli trött. Vi fick vara med honom i tio minuter ensamma och läkemedlet började verka. Han blev väldigt trött men också väldigt gosig. Jag tog upp honom och gosade med honom en massa och han morrade inte åt mig en endagång (vilket han brukar göra) och det kändes bra. Jag och Mathias snyftade i kapp där inne och det kändes som att de tio minutrarna var 2 minuter. Sedan kom sköterskan in och satte en kanyl i Tysons framben, varpå han försökte bita henne. Då sa hon att det bara är ett bevis på att vi faktiskt fattar rätt beslut, eftersom han är såpass trött och borta, men ändå försöker sig på att bitas. Därefter kom veterinären in med tre olika sprutor. En med saltlösning, för att se så att allt fungerar. Det gjorde det. Sedan en med sömnmedel och en med överdosen. När de förklarade att detta skulle stoppa hans hjärta så grät vi. Det lät hemskt. När hon sprutade in sömnmedlet så kändes det som att han var borta med en gång. Sedan tog hon överdosen och lyssnade på hans hjärta. "Han är borta." Sa hon lugnt och jag bröt ihop totalt. Jag ångrade mig och ville inte alls att han skulle vara borta. Veterinären lämnade rummet och sköterskan frågade om vi ville vara kvar en stund ensamma och det ville vi. Hon lämnade rummet och jag och Mathias grät och kramades och kramade Tyson och pratade med honom. Efter en stund lade vi en filt runt honom, pussade honom och gick därifrån. Det var otroligt jobbigt att se alla sitta i väntrummet med sina hundar medan vi kom ut med ett tomt koppel.
Vi tog en snabb promenad utanför för att lugna nerverna och åkte hem. Väl hemma grät vi inte så mycket. Mathias ingenting, jag litegrann. Det kändes liksom overkligt. Vi tog ett bad tillsammans för att stressa ner och det gjorde vi verkligen. Sedan åkte vi ner till Ester i Kungsbacka för att äta. Vi behövde få vara ensamma och prata. Det var skönt. (Och gott). Vi åkte sedan och hämtade Wilmer hos sin farfar och lade oss när vi kom hem.

Det är svårt att säga att detta känns rätt. Jag vet att det var rätt beslut, men det känns ändå fel. Han var ju min hund. Min lille goe hund. Som vi älskar. Det kommer vi alltid göra. Men vi kunde inte behålla honom och vet inte om han någonsin hade  blivit bättre hos någon annan. Nu är det gjort och livet går vidare. Det gör det alltid..

Förresten så började jag få lite förvärkar igår, med mensvärk alltså. Och det har jag lite idag med.. Kul kul. Ingen kraftigt alltså, men ändå! Nej, nu ska vi göra oss iordning och åka iväg. Vi tänkte kolla efter en madrass till Wilmers rum och åka till Bushuset så Wille får springa av sig lite, jag orkar inte gå till ÖF längre. Så ska jag ta med en bok och Mathias får springa efter lillen.. Ha det gott!

En av de sista bilderna på vår T.

Vi har nu sökt hem åt Tyson sen slutet av november och det har inte vart någon som hört av sig som det ens varit nära att hända något med. Vi har bara träffat en person som var intresserad men hon ringde dagen efter och tackade nej på grund av Tysons problem.. Men det var tur det, hon var inte alls rätt person för Tyson. Hon kunde inte riktigt hantera konflikter kändes det som. För hennes hund och Tyson rök ihop i hallen här hemma och då sa hon "sånt här kan inte jag se på!" och så fick vi ta det. Men hallå? Vad ska du göra om hundarna börjar bråka när du är ensam då? Nåja.
Vi har nyligen bestämt att vi ska avliva Tyson den 4 april. För vi hittar INGEN. MEN!!! Nu på två dagar har vi fått fyra mail varav tre intressanta och två skitintressanta! Nu kanske turen vänder! Mailade till en tjej igår som inte har hört av sig, den andra tjejen hörde av sig direkt igen och verkar superintresserad. Båda tjejerna har stor hundvana och den ena har gått hundinstruktörutbildning i tre år. Den andra har vana av terriers och har tävlat och så. Åh. HOPPAS NU!

Förresten så ska jag nog köpa ny mobil i helgen, men jag hänger inte alls med i de tekniska svängarna längre. I högstadiet kunde man ju alla mobiler. Jag har haft Sony ericsson ett tag som jag inte vart helt nöjd med, nu samsung som jag vart nöjd med men jag har hittat en Nokia nu! Hade ju 3310 och de där i sjuan eller nått men det kan ju knappast jämföras med. Är nokia bra? Den hade 5/5 stjärnor och jättebra kundrecensioner och en 12mpxkamera och man kan filma i HD. Vill gärna ha bra kamera och kunna surfa och sånt så jag har nått att göra på BB ;)

Vi var uppe i stensjön förut och då tog jag denna bilden av vår lille jycke!

Diarré och graviditet

Mot slutet av graviditeten får vissa kvinnor diarré. Det beror troligtvis på en ökning av hormonet prostaglandin som har till uppgift att tömma tarmen inför förlossning. Det är helt normalt.

Det har vart endagsfeber, kräksjuka, tredagarsfebern, örininflammation och nu snor. Jag känner av det i halsen och i kroppen och allt detta på mindre än en månad. Sov dåligt inatt och börjar känna att jag är höggravid nu. Jag har liksom inte riktigt fattat att jag är gravid och att vi ska få ett till barn än. Min barnmorska säger att jag måste ta in det. NU. N U. Jag vet inte riktigt varför men jag tänker bara på allt negativt. Hur jag kommer få sova ännu mindre, hur ont det kommer göra "downstairs" och om Wilmer kommer känna sig åsidosatt. Han är ju min bebis fortfarande (nåja) min fööörsta bebis! Men vi får väl härda ut de första jobbiga veckorna och sedan är det ju sommar och Mathias ska vara hemma mycket då, så då får jag ju hjälp med barnen. Shit, vad konstigt det känns att säga (skriva) "barnen" istället för bara Wilmer. Men man vänjer sig nog vid det också, såsom jag fick vänja mig att jag blev mamma i oktober 2009.
Nu börjar jag få lite sammandragningar på nätterna som jag även hade med Wilmer. Särskillt i övre delen av magen och det försvinner när jag går och pinkar. De gör inte ont eller nått, men det är ju obehagligt.

Jag drömmer och längtar efter en "normal" kropp som aldrig förr. Jag vill kunna ha vanliga jeans, en skjorta kanske.. En fin klänning till sommarn. Åh vad det är tråkigt att ha gravidkropp. Jag tycker inte alls det är fint som alla andra säger. Jo, kanske om man hade haft denna kroppen en månad eller så.. men Nu är jag inne i vecka 34 och börjar tröttna! Egentligen vill jag att bebisen ska komma nu så att magen inte är sådär svinstor och jobbig att få ner sedan. Är det svårare att gå ner efter andra barnet förresten? Det verkar så tycker jag. Men jag ska gå ner allt och lite till denna gången också. Målet är att komma under 70 kg och helst väga runt 68, då är jag nöjd. Jag tycker inte det är snyggt att vara för smal. Det är inte kvinnligt, tycker jag! Okej, vissa kan ju inte hjälpa att de är för smala! Men jag ser heltokig ut när jag är för smal. Ingen rumpa och skinnpåsar till tuttar. Haha. När jag och Mathias blev ihop vägde jag 48 kg. Sinnessjukt. Man såg revbenen på bröstet och jag frös jämt. Men det är la tur att man träffade Mathias "feedern". hahahhahhh vad rolig jag är.. Nej, men jag gick la klart upp lite för mycket, men han flyttade hemmifrån och jag bodde ju inprincip där, och jag var då 17-18 och Mathias 20-21 och vi kunde ju laga vilken mat vi ville vilket resulterade i bearnessås och godis var dag typ. Jaja.

Nu är jag hungrig. Ska nog ta en knäckemacka och lite juice. Sen  ska jag bara vara för Wilmer är hos sin farmor och faster och leker hela dagen. Förresten så köpte jag färskpotatis igår, visserligen importerad, men ändå! Så idag blir det färskpotatis med lax och romsås till middag. ÅÅÅÅÅÅH vad avundjsuka ni är nu. Är det någon sate som tagit sig igenom hela texten? Cred too you!



På universeum förra veckan, vi tittar på Wilmers favoritdjur: en pippi!