Vilka är ni?
OJ
Fick en fråga i JULI iallafall, svaret är:
Det blev en tös. Förlossningen gick snabbt. Tre timmar från första värken och hon låg på mitt bröst. Med mörkt hår och mörka ögon (som senare blev blå). Hon vägde 3720g och var 49 cm lång. En liten dubbelhaka och ihoptryckt näsa. Hon heter Alva och är världens finaste prinsessa!
Wilmer är så snäll mot henne. Hon är ju 9½ månad nu. Tiden går snabbt. Springer förbi. Jag har börjat söka jobb. Var på intervju idag och gjort lite tester och telefonintervju för ett annat företag. Vi får se hur det går. Tanken på att redan börja jobba är knäpp. Jag längtar ut i arbetslivet, träffa folk, vara nyttig på annan plats än hemma. Samtidigt ser jag på min dotter som tycker det är roligt att försöka stå själv och vill ta steg, du är för liten för att mamma ska jobba! Men hon har ju faktiskt en pappa också.
En härlig torsdag!
Mathias åkte till jobbet tidigt idag, redan tjugo i åtta var han härifrån. Det betyder att han är borta 12 timmar idag. Så är det ibland. Men min duktiga man skulle lägga semesterschemat för butiken och då fick han komma in lite tidigare. Men det är ganska gött ändå, då får han timmar att ta ut nån annan dag! :)
Jag och Wilmer åt frukost och borstade tänderna och tog på oss. Sedan gick vi till Netto som öppnade här idag. Wille gick hela vägen själv och då tar det ju lite tid. Men han älskar verkligen att få utforska och spatsera ensam. Förr höll han sig nära mig hela tiden men nu räds han inte att springa ifrån mig! Väl inne i butiken gick han emd på att sitta i vagnen, men det gjorde han nog bara för att det var så mycket folk överallt. Och Guuud vilka öppningspriser! Jag handlade inte mycket fr jag hade inte så mycket pengar på kortet, men jag köpte en t.ex. en ätmogen ananas för 8:-. Allting var superfräscht och allting var nytt. Så kul att de satsar lite på Åby, så slipper man gå bort till centrum om man glömt mjölken.
Sedan skulle vi gå hem, det tog nog minst en halvtimme (tar två min om han åker vagnen). Men han tyckte ju om det. Vi gick in och lämnade varorna och vagnen och gick sedan ut lite på gården och lekte. Han älskar verkligen att vara ute! När vi kom in åt vi lunch, gröt blev det idag, det ääälskar Wilmer. Han tyckte det gick för långsamt med skeden så han tog fulla nävar med gröt och tryckte in i munnen. Han åt mer än mig. :)
Sedan var klockan ett och Wilmer somnade i soffan. Jag bar in honom i vår säng och så somnade jag brevid honom i två timmar. Wilmer sov 2½. Sedan fick pruttungen lite rå falukorv, som han ÄLSKAR. Och lekte lite på balkongen. Nu kom precis Wilmers farfar och hämtade honom så att jag ska få vara lite ensam. Pusta ut liksom.
Så ska jag och Mathias åka upp dit sedan och käka pizza där när han slutat och så åker vi hem allihopa igen och sover.
Imorgon ska jag och Mathias upp tidigt för klockan halv åtta ska vi vara iväg. Vi ska åka till Östra Atenatalavdelning eller vad det heter. Jag ka göra ultraljud, för sjätte gången denna graviditeten. Dnena gången är det tillväxtultraljud eftersom magen inte växt något sen 22 mars. Men baby rör ju sig som en fisk där inne så jag är inte orolig. Jag fick göra det med Wilmer med och då var allt bra. Men det ska bli skoj att se hur mycket den väger nu! :) sen tänkte jag fråga om hon kan se om livmodertappen är påverkad, då kanske man kan få ett hum om nått är på G eller inte :D Wilmrs farmor kommer hit kvart över sju på morgonen och ska ge Wilmer frukost och så när vi är borta. Tur att vi har henne, hon ställer då alltid upp! Även på obekväma tider ;)
Tänkte egentligen baka kärleksmums men jag är inte sugen på att göra det nu iallafall. Ska sätta på en tvätt och sedan kanske jag ska slå på stort och måla tånaglarna, så är man redigt sexig inför förlossningen!!
Kommer kännas gött....
38+0
Känningar?
Ibland känns det som att jag känner att det inte är långt kvar. Typ lite molande värk. Men det går över lika snabbt igen. Så det är bara qförVÄRKAE. Oj, nu ska Wilmer pilla på tangentbordet. Jag tittar hela tiden när jag varit på¨toa om slemproppen gått, men jag ser ingenting konstigt alls. Jag gör däremot nr 2 oftare på toan än vanligt. På kvällarna är jag nervös när jag går och lägger mig, tänker "tänk om det händer nu" och så vill jag inte. Känner att jag behöver sova och inte orkar föda barn. "Den får komma en annan dag." :)
Idag har jag och Wilmer varit inne hela dagen. Gjort iiingenting. Eller, jag har dammsugit tre gånger, det blir smuligt fort här! ;)
Vi har bakat gaffelkakor, sånna superlätta med typ 4 ingridienser. Och syltrutor, skitgoa. Det är typ som smuldeg fast inte smulig, lingonsylt och havre"strössel". Imon öppnar netto så då ska jag och Willeman gå dit och se om de har några sköna öppningserbjudanden. Behöver ägg och skinka iaf.
Till middag idag blir det fiskpinnar med färskpotatis och remoladsås. Faktiskt frysa fiskpinnar för ovanlighetens skull, jag brukar göra egna. Men har hittat med riktig filé i som smakar okej. Sen är jag så trött på allt vad matlagning heter så jag gör det lättaste som går. :P
Slutet på helgen
Idag var jag och Willebus trötta och skrotade omkring i pyamas när vi halv tolv bestämde oss för att sova till 13.20. Då gjorde vi lunch av rester och sedan såg jag på termometern att det var 17,2 grader ute! Shiiiit tänkte jag, attans att vi inte vart ute. Men vi var tvungna att duscha och göra oss iordning för klockan 16 slutade pappan och då skulle vi gå till gammelmormor på 85årskalas. Så nu har vi varit där, ätit smörgåstårta och hallontårta och Wilmer ligger och slaggar för natten. Han var uppe extra länge idag faktiskt, till 21.15 typ. Sen såg han trött ut och jag frågade om han var trött och ville gå och sova. Då sa han "mm" och gick in till sitt rum. Så sa jag till Mathias att gå efter och lägga honom, men då hade han redan lagt sig själv. ♥ Sötisen! Så Mathias ligger där tills han somnat helt, annars blire skrik och panik. Känns skönt änd¨å att han accepterat sitt rum som sovplats nu också! :) Han är stolt över sin säng och visar mer än gärna upp den för folk och springer och slänger sig i den stup i kvarten. Pussgurkan!
Nej, nu ska jag titta på Big brother. (nörd)
Pösshaj
Utmattade
Nu har Mathias lagt Wilmer och han sa att han ville ligga kvar till klockan 22 då jag skulle väcka honom. För vi får ju inte missa BB! Ett avbrott från känslorna.
Idag har inte bebis rört sig så värst mycket, funderar på om han/hon flyttat sig så att ryggen ligger utåt och armarna och benen inåt. För det var tvärtom förut och då kände jag armbågar och knän hela tiden!
Dagens middag var kycklingklubbor och potatisgratäng med sallad och vitlökssås. Det var skitgött. Jag får ju passa på att fetta till det nu de sista veckorna för sedan blir det ingen gratäng eller fetingsås. :) Jag ska gå ner i vikt! Det längtar jag efter. Till midsommar vill jag ha gått ner det mesta av vikten.. Men jag vet att jag måste ha realistiska mål, jag har ju trots allt gått upp 19 kg hittils. Men jag vet att minst 3 kg är vatten. Jag gick upp 3 kg på två veckor och har märkt att fötterna och fingrarna svällt upp till tusen. Och ansiktet börjar tjocka till sig ;) Barnmorskan frågade om jag drack mycket vatten och det gör jag. Jag dricker 1,5 liter varje natt... Hon sa då att eftersom jag är så långt gången så orkar inte njurarna med att "förbränna" allt vatten så mycket stannar i kroppen. Hon sa att jag skulle försöka dricka mindre. Men det är ju svårt när man är turstig! Nåja, blablablabla. Hejdå!
Mathias vill inte vara med på bild här, men denna är bakifrån, det borde väl vara okej?
Mission impossible?
Idag har vi handlat en säng till WIlmer. Han har ju legat brevid oss hela tiden. Han har aldrig gillat spjälsängen och han är väl bortskämd helt enkelt. Vi har absolut inte haft något emot det, jag älskar att ha lilleman sovandes brevid mig. Hade gärna haft det tills han blir en hårig tonåring! Men eftersom en bebis kommer vilken dag (vecka) som helst nu så är det väl lika bra att börja vänja honom vid att sova själv. Hjälp vad vi har skjutit upp det. När vi hade bäddat sängen så kastade han sig i den direkt och låg och gosade. Tanken är att han och Mathias ska sova i den så länge det går i natt. Och sen längre och längre och till slut ensam. Vi får se hur det går. Känns rätt omöjligt faktiskt, men nu ligger de ju där inne. Mathias gick därifrån när han hade somnat men då började han gråta. Nu sover han nog igen för det är tyst.
Snart börjar Big Brother. Ser ni på det? I love it. Jag hejar på Peter eller Christian. Hejdå!
den 5 april..
Dagen började med en frukost och sedan tog jag och Tyson en morgonpromenad själva. Han skuttade glatt omkring, intet ont anandes. Jag gick och snyftade och försökte tänka positivt. Och det gick rätt bra, även om det var sorgligt. Jag tänkte tankar som att min pappa (som för övrigt är bosatt på en vacker söderhavsö i min fantasi) väntar på Tyson och de ska leva tillsammans tills vi dör. Tyson ska få springa på stranden och pappa ska kasta boll och bada med honom. En annan tanke var "när en dörr stängs öppnas en annan" och det stämmer väl? När pappa blev riktigt sjuk skaffade vi oss Tyson och han hjälpte mig gå igenom en massa svårigheter då. Pappas död. Och nu, nu kommer det ju faktiskt snart en bebis.
Vid halv elva var vi hos barnmorskan och vi pratade ganska länge faktiskt. Om förlossning och om graviditeten so far. Magen hade inte växt någonting så vi bokade in ett extrabesök nästa vecka för att se att det inte stannat av. Men så var det med Wilmer med och det var ingen fara. Bebisen rör ju på sig jättemycket nuförtiden :) Den hade förresten redan fixerat sig! Wilmer gjorde ju det i vecka 33-34 typ, men andra barnet brukar inte fixera sig alls förrän förlossningen. Men hon sa att han (?) kanske inte är fixerad om några timmar, att det kan ändras. Hjärtljuden låg mellan 150-155.
Efter detta åkte vi hem och hämtade ut Tyson och gick och kastade freesby ett tag. Det älskade han! Han hade ju minst sagt mycket spring i benen.. Sedan avslutade vi med en liten promenad innan vi satte oss i bilen och åkte upp och lämnade Wilmer hos sin farfar och farbror. Vidare mot Göteborgs djurklinik (som för övrigt är fruuuuktansvärt bra!!!!) Vi blev mottagna av en sköterska som tog oss in i ett rum och så fort jag kom in i rummet bröt jag ihop. Vi satt en stund och pratade och vi berättade varför vi ville göra detta och hon tyckte att vi tog ett genomtänkt, smart och bra beslut. Han mår ju inte bra, han morrade åt henne flera gånger i början. Sedan gav hon honom ett lugnande medel så att han skulle bli trött. Vi fick vara med honom i tio minuter ensamma och läkemedlet började verka. Han blev väldigt trött men också väldigt gosig. Jag tog upp honom och gosade med honom en massa och han morrade inte åt mig en endagång (vilket han brukar göra) och det kändes bra. Jag och Mathias snyftade i kapp där inne och det kändes som att de tio minutrarna var 2 minuter. Sedan kom sköterskan in och satte en kanyl i Tysons framben, varpå han försökte bita henne. Då sa hon att det bara är ett bevis på att vi faktiskt fattar rätt beslut, eftersom han är såpass trött och borta, men ändå försöker sig på att bitas. Därefter kom veterinären in med tre olika sprutor. En med saltlösning, för att se så att allt fungerar. Det gjorde det. Sedan en med sömnmedel och en med överdosen. När de förklarade att detta skulle stoppa hans hjärta så grät vi. Det lät hemskt. När hon sprutade in sömnmedlet så kändes det som att han var borta med en gång. Sedan tog hon överdosen och lyssnade på hans hjärta. "Han är borta." Sa hon lugnt och jag bröt ihop totalt. Jag ångrade mig och ville inte alls att han skulle vara borta. Veterinären lämnade rummet och sköterskan frågade om vi ville vara kvar en stund ensamma och det ville vi. Hon lämnade rummet och jag och Mathias grät och kramades och kramade Tyson och pratade med honom. Efter en stund lade vi en filt runt honom, pussade honom och gick därifrån. Det var otroligt jobbigt att se alla sitta i väntrummet med sina hundar medan vi kom ut med ett tomt koppel.
Vi tog en snabb promenad utanför för att lugna nerverna och åkte hem. Väl hemma grät vi inte så mycket. Mathias ingenting, jag litegrann. Det kändes liksom overkligt. Vi tog ett bad tillsammans för att stressa ner och det gjorde vi verkligen. Sedan åkte vi ner till Ester i Kungsbacka för att äta. Vi behövde få vara ensamma och prata. Det var skönt. (Och gott). Vi åkte sedan och hämtade Wilmer hos sin farfar och lade oss när vi kom hem.
Det är svårt att säga att detta känns rätt. Jag vet att det var rätt beslut, men det känns ändå fel. Han var ju min hund. Min lille goe hund. Som vi älskar. Det kommer vi alltid göra. Men vi kunde inte behålla honom och vet inte om han någonsin hade blivit bättre hos någon annan. Nu är det gjort och livet går vidare. Det gör det alltid..
Förresten så började jag få lite förvärkar igår, med mensvärk alltså. Och det har jag lite idag med.. Kul kul. Ingen kraftigt alltså, men ändå! Nej, nu ska vi göra oss iordning och åka iväg. Vi tänkte kolla efter en madrass till Wilmers rum och åka till Bushuset så Wille får springa av sig lite, jag orkar inte gå till ÖF längre. Så ska jag ta med en bok och Mathias får springa efter lillen.. Ha det gott!
En av de sista bilderna på vår T.
Uppdateringarna är glesa!
Vi bokade igår tid hos veterinären för avlivning. Shit vad allt blir verkligt. Jag grät en massa. Och Wilmer tröstade mig, sötungen. Jag gjorde imorse ett sista försök och ringde upp ett omplaceringshem som vi varit i kontakt med för några månader sedan. Pratade med ägaren där och han sa att de hade väldigt lång kö och att han själv skulle opereras. Jag berättade lite om Tyson och sa att det gått så långt att vi bokat tid för avlivning. Han sa lite lugnande ord till mig iallafall. Han skulle höra sig för så skulle jag ringa imorgon. Sen sa han att "en hund som biter är väl inte särskillt friskt egentligen. Visst, det destruktiva beteendet GÅR säkert att träna bort med rätt ägare. Men vem vill ta emot en vuxen hund med problem? Här skulle han säkert bli kvar i minst ett halvår." Han fick det att låta som att det inte är världens största grej att avliva honom när han betér sig såhär. Och det känns bra att få så mycket stöd som möjligt. Fortfarande är det folk som säger "Jag fattar inte hur ni kan avliva honom bara för att ni får ett nytt barn, så gör man inte!" Men det är ju inte därför... kan inte folk förstå det? Vi känner Tyson och ser på honom att han mår dåligt! Hans självförtroende är nere i botten och han har börjar skälla mycket mer. Han morrar, hugger, visar tänder och går med svansen nere och öronen bak. Han mår inte bra! Dessutom är vi av den uppfattningen att eftersom hans tillstånd är så pass "allvarligt" och kräver mycket träning och kärlek för att försvinna så kan vi inte ge honom till första bästa som bara vill "rädda honom" från att dö. Hur kommer han må där då? Ingen träning och såklart lite kärlek, men inte det han behöver. Det var en hundinstruktör som ville ta honom, men när hon hörde om hur han var sa hon att hon inte ville ta sig an ett "så stort problem som Tyson". Ja. Så sa hon. Vi känner iallafall att det blir bara fel hur vi än gör. Och detta är nog fasiken det tyngsta beslutet vi båda fattat i hela våra liv. Ber bara om lite förståelse. Döm oss inte. Ni vet inte hur Tyson mår och känner sig. Vi känner oss misslyckade som satan. Men tiden till kurser och träning finns inte längre. Hade jag vetat detta hade jag aldrig skaffat hund. Jag ser bara bilder i huvudet hela tiden. När vi såg han första gången. När min pappa dog och Tyson fanns där och höll de jobbigaste tankarna borta. Kurserna. Kasta boll, bada, ligga i sängen och mysa. Åh. :( Nej nu orkar jag inte mer. Nu är det Tysons helg och vi ska någonstans där han kan springa fritt länge. Han ska få god mat och mycket kärlek. Vi kanske lägger ett spår till honom i skogen, det gillar han!
Tröttheten från helvetet
Idag är det våffeldagen och det ska firas med grannarna.Tänkte slå på stort och handla massa toppingar. Vi brukar ha grädde och hallonsylt. Men så finns det ju ny grädde med smak av jordgubb och choklad, tänkte ta den med jordgubb. Och färsk frukt. Färska hallon och lite melon och ananas kanske`? Vaniljglass och krossad mörk choklad? Det ska nog bli gött det här!
Jag kommer vara helt slut efter att ha varit och handlat. Bajs, har iallafall hunnit plocka undan lite idag. Städat köket, bäddat och så har vi rensat lite på balkongen. Men Wilmer plockar ju fram nya saker hela tiden.... Får plocka undan och dammsuga innnan Mathias kommer hem iaf.
Just nu känner jag att jag inte orkar nånting. Ni vet när man är så trött att man knappt kan hålla uppe ögonen. Och så har man en pigg onge som inte kommer vilja sova förrän om tre timmar ungefär. Som ska äta lunch om två timmar. Och en hund som behöver gå ut om några timmar. Det är svårt att matcha in så att man får lov att sova. Ska jag vara helt ärlig, hur jäkla taskigt det än låter, så ska det på ett sätt (fysiskt) bli ganska skönt när vi inte har Tyson längre, jag orkar verkligen inte ge honom nånting nu... :( Jag tar alldeles för korta promenader för jag får ont i fogarna annars, jag ger honom mat och kastar lite leksaker, men jag orkar inte mer än så.
Jag sa till Mathias igår att jag tror inte jag klarar av att åka med och avliva honom. Jag vill inte se det. Jag vill inte minnas honom så. Han sa att han också var osäker men kände ändå att han skulle åka. Men jag vill inte att han ska åka ensam... Men vi måste ha någon som har Wilmer för jag vill inte att han ska springa runt och leka en så allvarlig stund där. Vi får se hur det blir... Satan i gatan vad jobbigt det är att tänka på!
Förra sommarn
Dagens planer
Idag känner jag mig trött och har fått lite sammandragningar, de har väl hållt i sig i typ 10 sekunder och inte gjort särskillt ont alls, bara lite molande mensvärk. Känns typ som när man har ägglossning, inge starkt alltså. Men tänkte ändå ta det lugnt idag. Bara bädda sängen och plocka iordning lite. Får se om jag orkar dammsuga. Jag är sååå tröööött. Blä. Igår gjorde jag köttbullar och potatismos till middag så jag slipper iaf göra lunch idag. Wilmer älskar potatismos och köttfärs.
jag funderar på att packa BB-väskan snart. Men det är lite saker som jag måste köpa till..
Ska packa:
Bebis:
Tre bodys + tre brallor
En pyamas
Första filten
Nappar (måste koka dem först)
Vad behöver man mer? Jag kommer inte ihåg....
Till mig:
Mysbyxor
Amningströja
Amningsbh
Tjocktröja
Linne
Strumpor
Trosor (ska köpa nya, gjorde det med Wilmer - så gött at tkunna ta på sig helt nya trosor eftersom man inte känner sig så jäkla fräsch ändå...)
Tofflor ?
Mobilladdare
Schampoo, balsam, duschcreme, tandkräm (Ska köpa sånna småburkar)
Tandborste
Sen måste vi ju ha kamera och mobil med, men det får vi ta när vi åker in!
Har ni några tips på vad man ska ha med sig? Mathias kan ju alltid åka hem och hämta saker, vi bor ju typ tre minuter från sjukhuset bilväg.
Mitt i veckan
Jag har dammsugit, plockat undan och bäddat rent. Och resnat ut alla vintermössor och vinterhalsdukar och så. N u är det bara tunnare sjalar och lite tunnare mössor som gäller. The spring is here. Eller? Det kommer säkert en snöstorm till, minst.
Igår var jag på MVC och det gick fint, har bra blodtryck och tog TSH-blodprov (jag gör det var fjärde vecka pga min ämnesomsättning). Så lyssnade vi på hjärtat och mätte magen. Allt såg fint ut, magen växer som den ska. Den ligger ovanför högsta kurvan vilket får mig att tro att bebisen är size XL redan. Jag åkte även in till Östra för att göra ctg eftersom bebisen inte rör sig lika mycket som förr, eller det gör den nog, men ajg känner det inte så tydligt. CTGt gick bra och jag fick några sammandragningar - jag kände inte ens av dem... Och eftersom jag har haft ont i magen ett tag så fick jag även göra UL för att utesluta något farligt. Där sa doktorn att bebisen låg med huvudet långt ner och rumpan uppe vid bröstet på mig och ryggen på vänstra sidan av min kropp. Då sa jag "Men då måste ju bebisen vara jättestor!" (med tanke på min mage...) och så sa hon "Ja, men inte onormalt....." Äääääh, vad är "normalt" stor då? Blev iaf lite nervös och mailade imorse min BM och frågade om jag kan få göra ett tillväxtulttraljud för att se så att ine lille bebisen växer sig FÖR stor för mig att föda.
Nu är det 34 dagar kvar tills BF och jag är idag i vecka 36 (35+0) och jag börjar bli nervös inför förlossningen. Mest för hur det ska starta. Vi ska ju ha barnvakt till Wilmer och jag vill inte att han ska se mig ha ont. Nu börjar jag blikänslig, typ om man tittar på En unge i minuten eller så så börjar jag lipa när ungen kommer och då blir Wilmer också ledsen. Sötisen.
Jag tror att det är iallafall en månad kvar tills den kommer, Mathias tror på att den kommer typ 20onde och jag den 22e.
Alla säger till mig att jag ser så pigg ut hela tiden, men vafan har man för val då? :P Jag har ju Wilmer, jag måste vara pigg. Egentligen är jag helt död i kroppen. Igår somnade jag klockan 8 och idag hoppas jag att jag och Wilmer kan sova några timmar tillsammans på dagen. Vi ska bara ut en snabbis med Tyson först.
Just det, om magen, så fick jag iallfall nått mot sur mage på recpet av doktorn, jag får ganska mycket uppstötningar på kvällarna och hon sa att man kan få ont i magen om magen är sur, så det ska jag testa i två veckor. När jag orkar gå till apoteket. Nej nu går jag ut med Tyson så jag har det gjort. (GÄSP)
I lördags -söndags var Tyson hemma hos en tjej som kankse skulle ta över honom, det gick jättebra! de kom verkligen överrens och tyckte om varandra. MEN. När hon skulle jobba eller resa bort så skulle en tant passa honom och de åkte för att träffa henne. SÅ hoppade Tyson upp i hennes säng och de skulle kalla ner honom men han vägrade lyssna. Bara låg kvar och protesterade. Så gick tanten fram för att fösa ner honom med handflatan och då bet han henne i handen så hon började blöda. Så nu vågar inte hon passa honom, vilket jag förstår. Så tjejen kan inte ta över honom då eftersom hon inte har hundvakt, och Tyson skulle inte passa in på hunddagis... FAN. Det var vårt sista hopp. :(
Saker man inte vet något om.
Vi älskar Tyson och han är en kär familjemedlem, men han mår inte bra nu och av situationen mår vi inte heller bra. Någon fråga på det?
Förstår inte varför man ger dumma kommentarer när man inte har en aning om bakgrunden. Jag lägger inte ut allt här, man kan ju fråga om man undrar.
Hör gärna av dig igen om det är något du undrar över.
Det här med Tyson...
Vi har nu sökt hem åt Tyson sen slutet av november och det har inte vart någon som hört av sig som det ens varit nära att hända något med. Vi har bara träffat en person som var intresserad men hon ringde dagen efter och tackade nej på grund av Tysons problem.. Men det var tur det, hon var inte alls rätt person för Tyson. Hon kunde inte riktigt hantera konflikter kändes det som. För hennes hund och Tyson rök ihop i hallen här hemma och då sa hon "sånt här kan inte jag se på!" och så fick vi ta det. Men hallå? Vad ska du göra om hundarna börjar bråka när du är ensam då? Nåja.
Vi har nyligen bestämt att vi ska avliva Tyson den 4 april. För vi hittar INGEN. MEN!!! Nu på två dagar har vi fått fyra mail varav tre intressanta och två skitintressanta! Nu kanske turen vänder! Mailade till en tjej igår som inte har hört av sig, den andra tjejen hörde av sig direkt igen och verkar superintresserad. Båda tjejerna har stor hundvana och den ena har gått hundinstruktörutbildning i tre år. Den andra har vana av terriers och har tävlat och så. Åh. HOPPAS NU!
Förresten så ska jag nog köpa ny mobil i helgen, men jag hänger inte alls med i de tekniska svängarna längre. I högstadiet kunde man ju alla mobiler. Jag har haft Sony ericsson ett tag som jag inte vart helt nöjd med, nu samsung som jag vart nöjd med men jag har hittat en Nokia nu! Hade ju 3310 och de där i sjuan eller nått men det kan ju knappast jämföras med. Är nokia bra? Den hade 5/5 stjärnor och jättebra kundrecensioner och en 12mpxkamera och man kan filma i HD. Vill gärna ha bra kamera och kunna surfa och sånt så jag har nått att göra på BB ;)
Vi var uppe i stensjön förut och då tog jag denna bilden av vår lille jycke!
Tänk om det inte skulle vara så långt till förlossningen...
Nu har jag varit dålig i magen två mornar i rad. Jag känner ingenting i magen utan det är bara löst utan magont eller så. Mysigt att veta förstår jag? Så kom jag på det, TÄNK OM det skulle vara på gång nu redan? Jag är i vecka 34 (33+5) idag och är absolut inte redo för barnafödande än på några veckor. Men ändå, TÄNK OM. Jag antar ändå att det är dags att ställa sig in på att det kan hända snart, det är ju snart bara en månad kvar.
Var ni dåliga i magen innan förlossningen? Tycker det är konstigt för jag är aldrig dålig om det inte är nått speciellt.
Wilmer blev genomförkyld inatt och hade svårt att andas och hostade en massa. Så idag tar vi det lugnt. Min mamma kommer hit vid halv ett och då har hon köpt med sig röd saft som jag ska värma till honom så att allt löser upp sig i halsen. Som sagt, får vi aldrig bli friska?
Lillen är så stor nu. Han ropar "mamma" heeeeeela tiden. Han är nog bara glad att han kan säga det. Han kan egentligen massa andra ord också, men det är som han har glömt dom, för han vill säga mamma till allt.
- Wilmer, kan du säga mamma?
- MAMMA!
- kan du säga pappa?
- MAMMA!
- kan du säga titta?
- Mamma!
- Kan du säga pippi?
- Mamma!
Ja, ni fattar. Haha. Sötnöten!
Update:
Vårdguiden:
Diarré och graviditet
Mot slutet av graviditeten får vissa kvinnor diarré. Det beror troligtvis på en ökning av hormonet prostaglandin som har till uppgift att tömma tarmen inför förlossning. Det är helt normalt.
